Inspel till arbetsmarknadsutredningen

Arbetsmarknadsläget i Sverige är idag problematiskt. Antalet lediga jobb är högt, men arbetsgivarna har svårt att hitta personal. Matchningsproblematiken är hög. Klyftorna ökar och man kan idag tala om en tudelad arbetsmarknad, där gruppen som har svårt att få jobb, i huvudsak utlandsfödda, saknar utbildning och kommer allt längre från arbetsmarknaden, medan gruppen inrikes födda är välutbildade och uppvisar en låg arbetslöshet.

Arbetsmarknadens utmaningar är alltså starkt förenade med utmaningar inom integrationen, som gått ifrån att vara en viktig fråga till den allra viktigaste frågan i svensk politik. Regeringens långtidsutredning visar dessutom att den bristande integrationen inte i huvudsak beror på diskriminering, utan på ett kunskapsgap.

Det är därför Utbildningsföretagens övertygelse att arbetsmarknadens, och integrationens, utmaningar till stor del därför går att lösa med utbildning – nyckeln till en fungerande arbetsmarknad och integration. Det är också vår åsikt att Arbetsförmedlingen i sitt uppdrag att matcha individer mot arbetsmarknadens behov inte fungerar så effektivt som man kan önska.

Problemställningar
En väl fungerande arbetsmarknad behöver säkerställa hur Arbetsförmedlingens, den samordnande kraften bakom integrationen och den i särklass största upphandlaren av utbildning, uppdrag på lång sikt ska utformas för att effektivt bidra till arbetsmarknadens funktionssätt. Myndighetens roll och ansvar för att Sverige ska få en välfungerande matchning och integration har aldrig varit viktigare. De utmaningar som samhället står inför vad gäller kompetensförsörjningen har inga möjligheter att lösas med endast offentliga aktörer och behovet av privata alternativ är stort. Det är därför av största vikt att

Arbetsförmedlingen i sitt uppdrag även säkerställer ett partnerskap med de utbildningsleverantörer man arbetar med. Myndigheten har emellertid stora utmaningar och dess arbete att säkerställa ovanstående kantas av problem, av vilka Utbildningsföretagen nedan listar de som vi anser vara allvarligast.

Upphandlingarna
Arbetsförmedlingen har under lång tid haft en stor ryckighet i sina upphandlingar. Planerade upphandlingar ställs in eller skjuts upp med kort varsel, även om behovet av utbildad arbetskraft inom en viss bransch är stort. Ibland framförs som skäl till uteblivna upphandlingar synpunkten att den kommunala vuxenutbildningen är bättre lämpad att upphandla utbildning av vissa yrken, medan man ibland tillstår att det är interna problem med resursfördelning som är orsaken. Ofta skyller man på att redan överprövade upphandlingar kräver resurser som skulle gått till att säkra nya upphandlingar.

Branschen har mycket riktigt under de senaste åren i större utsträckning än tidigare börjat överpröva beslut från Arbetsförmedlingen. Brister i förfrågningsunderlagen ger denna lagliga möjlighet att pröva tilldelningsbesluten. Det innebär att Arbetsförmedlingen fått många överprövningar att ta hänsyn till i sitt arbete.

I en iver att undvika överprövningar har Arbetsförmedlingen under 2017 återgått till att i stor utsträckning upphandla utbildningar till lägsta pris. Att Arbetsförmedlingen slutar att upphandla insatser och utbildningar baserat på kvalitet är ett beslut som bygger på ett felslut och får konsekvenser för de utbildningar som ska minska kunskapsgapet och stimulera integrationen.

För det första är Arbetsförmedlingens ineffektiva och kostsamma upphandlingsprocess inte uteslutande resultatet av leverantörernas överprövningar utan beror på oförmåga till planering trots ett standardiserat arbetssätt för upphandling där behovsanalysen och upphandlingar generellt sker nationellt på huvudkontoret utifrån myndighetens egna arbetsmarknadsprognoser, och i samarbete med branschråd och arbetsgivare.

Processen för större, nationella upphandlingar tar 10–12 månader fram till att ett avtal träffas med en leverantör. Med denna planeringshorisont är det fullt möjligt för en fungerande myndighet att säkerställa att upphandlingar inte stannar av eller uteblir.

För det andra har Arbetsförmedlingen en för låg kompetens vad gäller kvalitetsbegreppet och dessutom helt ignorerat en av de mest fundamentala modellerna för tjänsteutveckling, nämligen relationen mellan tid, kostnad och kvalitet. Myndigheten verkar tro att upphandling på lägsta pris inte kommer att resultera i kvalitetsförsämringar av utbildningarna, även om den vinnande leverantören påtar sig ett åtagande i form av att leva upp till det som avtalet fastställer/innehåller.

Kvalitet är ett svårfångat begrepp och i utbildningssammanhang varierande i sin innebörd (kontextuellt), föränderligt (konkurrensutsatt) och underställt olika syften. Det går att definiera kvalitet, men man måste bestämma sig för vilket av kvalitetsbegreppen man avser, och rimligtvis också säkerställa att detta står i samklang med organisationens övergripande mål. Arbetsförmedlingen har för vana att tolka kvalitetsbegreppet som regelefterlevnad,vilket är tydligt i upphandlingarnas utformning där krav på lärartäthet, undervisningstimmar, etc är det som framför allt efterfrågas och också följs upp. I utbildningssammanhang finns åtminstone tre andra innebörder av kvalitetsbegreppet som äger större giltighet, nämligen

  • resultatuppfyllnad
  • kunskapsutveckling och
  • nöjdhet.

Konsekvenserna av ryckigheten i Arbetsförmedlingen upphandlingar är stora för samhället, deltagande individ och utbildningsaktörerna. För samhället innebär det att ett utbildningsbehov inte tillgodoses, för individen att möjligheterna till kompetensutveckling tidvis försvinner och för utbildningsanordnarna innebär det stora problem i planering och resurssättning av sina uppdrag, vilket drabbar medarbetare på många nivåer.

Ett exempel på oförmåga att planera och upphandla för samhället kritiska tjänster är upphandlingen av validering. De senaste avtalen löpte ut vid halvårsskiftet. Idag, över ett år senare, har man i princip bara tecknat nytt valideringsavtal inom en enda bransch (bygg och anläggning). Detta trots att validering ses som en av nycklarna till effektivare matchning.

När Arbetsförmedlingen dessutom vägrar att upphandla insatser och utbildningar baserat på kvalitet, med motiveringen att man då minimerar antalet överprövningar, utan att ha en djupare insikt i begreppet kvalitet och dess relation till kostnad medverkar man aktivt till att försämra utbildningsutbudet av arbetsmarknadsutbildning och motverkar därmed sitt eget uppdrag.

När Arbetsförmedlingen hävdar att en upphandling vunnen genom lägsta pris inte fråntar samtidigt leverantören från de krav på innehåll som alltid ingår oavsett hur utvärderingskriterierna struktureras så har man naturligtvis rätt. Men dessa krav mäts framförallt efter regelefterlevnad. För leverantören som vunnit på lägsta pris bör regelefterlevnaden i sig inte vara något problem om man lämnar ett seriöst anbud, men kvaliteten på de ingående delarna kommer att vara sämre eftersom man måste anpassa sig till en lägre kostnad. Man kommer exempelvis alltså att leva upp till den lärartäthet man lovar, men man kommer inte att kunna anställa en särskilt bra lärare. Det har man inte råd med. Men eftersom deltagarens kunskapsutveckling, nöjdhet och resultatuppfyllnad inte jämförelsevis följs upp i samma utsträckning som regelefterlevnad så kommer detta inte vara ett problem i relation till avtalet mellan leverantören och Arbetsförmedlingen. Däremot kommer det att vara ett stort problem för syftet med utbildningen.

Det bör också tilläggas att upphandling till lägsta pris och samtidigt lägga anbudet hos en enda leverantör utgör en onödigt stor risktagning från Arbetsförmedlingens sida.

Resultatuppföljningar

Syftet med arbetsmarknadsutbildningarna är att förbättra individens chanser till jobb. Den träffsäkerhet och kostnadseffektivitet som regeringen efterfrågar har dessvärre uteblivit och arbetsmarknadsutbildningarna uppvisar svaga resultat.

I viss mån kan de dåliga resultaten bero på mätmetoden – oavsett tidpunkt för mätning är dessa idag en ögonblicksbild som anger huruvida en individ har arbete eller inte, och om detta arbete i så fall är med eller utan stöd. Mätmetoden tar ingen hänsyn till individens progression.

Det är mycket möjligt att individens chanser till arbete ökat avsevärt sedan utbildningsinsatsen, även om man vid tidpunkten för mätning inte är i arbete. När Arbetsförmedlingens uppdrag under lång tid dessutom varit att prioritera de individer som står längst ifrån arbetsmarknaden är det inte heller förvånande att insatsen inte resulterat i arbete.

Ofta framförs av att utbildningsleverantörerna och Arbetsförmedlingen kommer fram till helt olika resultat i sina uppföljningar. Det är en sanning med modifikation, men man kan notera att det under lång tid varit skillnad på utgångspunkterna för resultatuppföljningen – Arbetsförmedlingen utgår från alla som anvisats till utbildningen, medan leverantörerna utgår från alla som påbörjat utbildningen. Redan i ingångsvärdena finns alltså en orsak till diskrepans.

En annan orsak till det magra resultatet av arbetsmarknadsutbildningarna är att Arbetsförmedlingens träffsäkerhet i behovsanalysen uppvisar stora skillnader. Ibland

upphandlas utbildning som det överhuvudtaget inte finns behov av, vilket naturligtvis

avspeglas i resultatuppföljningen.

Även i rekryteringen av deltagare ställer vi oss frågande om och hur Arbetsförmedlingen

agerar för att säkerställa att deltagare med motivation och intresse för utbildningen i fråga

anvisas i så stor utsträckning som möjligt. Matchningen av individ mot yrke börjar redan i

rekryteringen och det behövs en större stringens i hela genomförandet från

Arbetsförmedlingens sida i processen att hitta deltagare.

Den magra resultaten vad gäller resultaten är naturligtvis besvärande får både regering,

Arbetsförmedling och leverantörerna själva. Man kan lätt få den uppfattningen att

arbetsmarknadsutbildningarna inte är särskilt bra, vilket är en åsikt man på senare tid allt

oftare kunnat se uttryck för i medierna.

Utbildningsleverantörerna har idag god kapacitet att anordna kvalitativ utbildning.

Arbetsförmedlingen har stora brister vad gäller att planera och genomföra upphandlingar

baserade på kvalitet. Detta är en av de viktigaste orsakerna till de magra resultaten, även om

problembilden är mer komplex än så.

Nyttjandegrad

Arbetsförmedlingen har idag väldigt låga eller inga garantinivåer. Det största problemet är

att Arbetsförmedlingen i bästa fall köper/garanterar ett visst antal kursdeltagarveckor (kdv)

per avtalsår, istället för att som alla andra instanser köpa utbildningsplatser. Detta riskerar

att bli ännu sämre då man i flera avtal nu gått ner till att köpa kursdeltagardagar (kdd).

Denna förändring över tid naturligtvis för att för att slippa betala för tomma platser.

Detta problem hade man med bättre analys inför upphandling och hantering i själva

anvisningen å andra sidan helt kunnat undvika på förhand. För det första måste man när

man upphandlar räkna på arbetsmarknadsbehovet i varje enskild bransch, och inte i varje

upphandling utgå från det totala behovet på arbetsmarknaden. Idag så har

Arbetsförmedlingen upphandlat med betydligt större utrymme än vad som går att fylla. För

det andra så finns flera exempel på att handläggarna inte vet hur de skall hitta relevanta

tjänster och insatser för de olika individer de anvisar.

Ett exempel på detta är att en utbildningsleverantör idag har avtal på restaurangutbildning.

Diskrepansen mellan budgeterat antal platser och faktisk användning av tjänsten är att

endast 16 % av platserna nyttjas. Och detta i en utbildning inom ett av våra största

bristyrken. I dialog med handläggare på Arbetsförmedlingen visar det sig att de inte vet hur

de ska hitta tjänsten i Webbstödet, och man av denna anledning inte anvisar individer dit.

Ramavtal med låg nyttjandegrad är ett resursslöseri för samtliga inblandade.

Arbetsförmedlingens samarbete med andra aktörer

Arbetsförmedlingen har på olika nivåer ett samarbete med externa aktörer. Inom ramen för

de upphandlade avtalen är samarbetet dessvärre alltför inriktat på att Arbetsförmedlingen

är en kontrollfunktion på hur (att) avtalen följs. Den önskan om partnerskap och dialog som

tidigare chefen för Externa tjänster haft som ambition att åstadkomma märks inte mycket

av. Lokalt och i vissa av marknadsområdena finns naturligtvis variation, och det ska nämnas

att vissa kontor har exceptionellt bra dialog med sina leverantörer, men det är undantag. Det

normala är kontroll av avtalsefterlevnad och att peka med hela handen, vilket är lite

märkligt, då det i Arbetsförmedlingens ramavtal är leverantören som tar hela risken.

Under 2016 upprättades ett Leverantörsforum på nationell nivå med Enheten för Externa

tjänster på Arbetsförmedlingen och Almega, SAUF och Coompanion. Ambitionen med

mötesformen har varit att lyfta blicken och på generell nivå arbeta framåt för att stärka

samarbetet mellan Arbetsförmedlingen och branschen, proaktivt kunna lösa problem och

hitta nya lösningar.

Leverantörsforum har ännu inte nått sin fulla potential. Agendan sätts i mångt och mycket av

Arbetsförmedlingen och det utvecklingsarbete och strävan mot partnerskap som inleddes

med förra chefen för Externa Tjänster har dessvärre avstannat helt.

Lösningsförslag

Arbetsförmedlingen måste snarast sluta upphandla på lägsta pris. För att minimera antalet

överprövningar som man då upplever sig riskera föreslås att Arbetsförmedlingen

tillsammans med Utbildningsföretagen tar upp det arbete med att gemensamt titta på

riktlinjer för kund och leverantör i upphandlingsförfarande som påbörjades med den förre

chefen för Externa tjänster vid Arbetsförmedlingen. Detta utvecklingsarbete har sedan

denne slutat avstannat.

Upphandlingsmodellen och -förfarande måste moderniseras och bör utformas så att man

snabbare kan sätta igång relevanta utbildningar. Rimligtvis måste detta innebära att

förmedlingskontoren i högre grad involveras i behovsanalysen och att

arbetsmarknadsutbildningar anpassas till regionala och lokala behov i större utsträckning.

Vidare bör efterfrågestyrda åtgärder sättas in utifrån arbetsgivarnas behov. Arbetsgivare ska

ges möjlighet att delta vid utformning och genomförande av arbetsmarknadsutbildningar.

Här saknar vi idag nya idéer och innovation från Arbetsförmedlingen. Digitaliseringens

inverkan på utbildning har helt förbisetts och motverkas till och med. Här måste man

naturligtvis göra helt om.

Utbildningarnas längd, innehåll och kvalitet ska motsvara efterfrågan på arbetsmarknaden.

På motsvarande sätt bör sedan utbildningarna utformas så att även

utbildningsleverantörerna ges större inflytande över utbildningarnas utformning och att

dessa tar större hänsyn till deltagarens kunskapsutveckling, nöjdhet och resultatuppfyllnad

och där ersättningen dessutom är resultatbaserad. Istället för tungrodda upphandlingar bör

man då dessutom skapa ett valfrihetssystem, där olika aktörer, privata och offentliga,

certifieras för uppdragen och individen själv kan välja bland certifierade aktörer. Ett

valfrihetssystem är Utbildningsföretagens huvudförslag och vi uppmanar utredningen att

räkna på vad transaktionskostnaderna, som idag är alltför höga för Arbetsförmedlingen, är

för en lovad tjänst, jämfört med en upphandlad.

Motiverade deltagare förbättrar dessutom sannolikt resultaten. Insatser bör utgå till

deltagare som kan tillgodogöra sig åtgärderna.

Vad gäller definitioner av kvalitetsinnehållet och uppföljningen av detsamma finns mycket

att lära av hur Myndigheten för yrkeshögskolan genomför sina kvalitetskontroller och vilka

krav de ställer på kvalitet i sin ansökningsprocess.

I korthet innebär våra förslag att Arbetsförmedlingen i sin upphandlingsprocess måste byta fokus från avtalsefterlevnad till ett deltagar-/resultatperspektiv och att man därigenom slutar att upphandla på pris och istället ser Utbildningsföretagen och arbetsgivarna som en integrerad del i processen med att ta fram upphandlingsvillkoren. Detta kommer att minska risken för överprövningar samtidigt som kvaliteten bibehålls i utbildningarna och att de resultat man vill uppnå med utbildningarna är gemensamma för alla inblandade och mäts därefter.

En tjänst som ofta lyfts fram som ett av Arbetsförmedlingens mer lyckade exempel är tjänsten Stöd och matchning. I vilken utsträckning kan framgångarna med denna upphandling och genomförande överföras till även arbetsmarknadsutbildningar?

Vi tror mycket på Leverantörsforum som mötesforum och med en tydlig strävan till partnerskap kan detta bli ett effektivt verktyg att proaktivt jobba för gemensam utveckling av tjänsterna.

 

Kontaktpersoner i Utbildningsföretagen

Anna Romare

Förhandlare
Utbildningsföretagen

Anna arbetar som förhandlare/rådgivare och är avtalsansvarig för Utbildningsföretagen inom Almega Tjänsteförbunden.

Christer Hammar

Vice styrelseordförande Utbildningsföretagen
AcadeMedia

Christer Hammar är chef för AcadeMedias vuxenutbildning och vice styrelseordförande i Utbildningsföretagen.

namnlost-3

Fredric Skälstad

Branschchef
Utbildningsföretagen

Fredric Skälstad är branschchef för Almega Utbildningsföretagen

Hans-Otto Halvorsen

Styrelseledamot Utbildningsföretagen
Lernia

Hans-Otto Halvorsen är divisionschef på Lernia och styrelseledamot i Utbildningsföretagen.

hans-otto_halvorsen_lernia_200x200

Johan Winsborn

Kvalitets- och auktorisationschef
Utbildningsföretagen

Johan Winsborn är kvalitets- och auktorisationschef på Utbildningsföretagen.

0a17d6c

Jonas Jegers

Styrelseledamot Utbildningsföretagen
FEI

Jonas Jegers är försäljningschef på FEI och styrelseledamot i Utbildningsföretagen.

unknown

Josef Nagy

Styrelseledamot Utbildningsföretagen
Montico

Josef Nagy är affärsutvecklingschef och vice VD på Montico och styrelseledamot i Utbildningsföretagen.

josef-nagy-2

Katharina Sjögren-Edström

Styrelseledamot Utbildningsföretagen
Astar

Katharina Sjögren-Edström är Affärsområdeschef för Astar inom Thoréngruppen och styrelseledamot i Utbildningsföretagen.

namnlost-2-5

Pia Andersson

Styrelseledamot Utbildningsföretagen
Astrakan Strategisk Utbildning

Pia Andersson är VD på Astrakan Strategisk Utbildning och styrelseledamot i Utbildningsföretagen.

namnlost-2-4

Pär Lager

Styrelseordförande Utbildningsföretagen
Academy

Pär Lager är styrelseordförande och bland annat Academy och Vinter och styrelseledamot i Plan Sverige, rådgivare, talare och författare. Pär är styrelseordförande i Utbildningsföretagen.

namnlost-2-2

Tommy Persson

Styrelseledamot Utbildningsföretagen
IHM Business School

Tommy Persson är affärsområdeschef Yrkeshögskola på IHM och styrelseledamot i Utbildningsföretagen.

tommy_persson